”Hur kan jag hjälpa dig” och ”självklart ordnar jag det” är ord man ofta hör komma från Rahim. Han är den typen av person som utstrålar vänlighet och med sina dryga 20 år på Adecco är det få inom bolaget som inte vet vem han är.
– Jag började jobba på Adecco 2001. Då hette det fortfarande Olsten Personal och kontoret låg på Drottninggatan, nära riksdagen i stan. Min första roll var som databasansvarig som det hette på den tiden.
Som databasansvarig i Sverige var det Rahims uppgift att se till att de system och applikationer som användes inom företaget fungerade korrekt. När alla servrar några år senare flyttades till Frankrike började Rahim i stället att arbeta på IT-supporten.
– Jag funderade på om jag skulle stanna i Sverige eller flytta till Frankrike men valde att stanna. Jag började på IT-supporten och jobbade där fram till 2019.
Efter 19 år på IT-avdelningen i olika roller blev Rahim för två år sedan förtroendevald till ordförandeposten i Unionenklubben. En roll han är väldigt stolt över att ha blivit tilldelad. Adecco har cirka 700 medlemmar i fackförbundet Unionen och har därför en person som jobbar med fackliga frågor på heltid.
– Jag blev väldigt glad när jag fick förtroendet av mina kollegor att bli ordförande. Jag brinner för att hjälpa människor. Frågor om arbetsrätt och arbetsmiljö ligger mig varmt om hjärtat och har gjort det sen jag var ung och växte upp i Iran.
En högre utbildning och ett stimulerande jobb målet
Rahim började jobba redan som 6-åring med att knyta persiska mattor i hemlandet Iran. En vanlig arbetsdag i fabriken var lång, cirka 10-12 timmar. Familjen hade det svårt ekonomiskt och att börja jobba i stället för att gå i skolan var ett sätt att stötta familjen.
– Min pappa jobbade och min mamma tog hand om hemmet. Att jag började jobba så ung var inget som var speciellt konstigt.
Men Rahim förstod tidigt att han behövde utbilda sig för att kunna få en bättre tillvaro. Under nio års kvällsstudier läste han in hela grundskolan och gymnasiet. Efter en lång arbetsdag i fabriken var det inte tal om att gå hem och vila, det var skolan som gällde.
– Mitt mål var en högre utbildning och ett stimulerade jobb. Vägen dit krävde dedikerat och hårt arbete. Jag satt konstant med en bok framför mig medan jag knöt mattor.
Rahim kommer till Sverige
Efter att Rahim gått klart skolan gjorde han tvåårig militärtjänst, något som krävdes i Iran för få ett pass och på så sätt kunna ta sig utomlands. Rahim såg ingen framtid i landet och 18:e augusti 1987 kom han till Sverige.
– När jag kom till Sverige ville jag lära mig språket så fort som möjligt. Nyckeln till ett nytt liv i ett nytt land är språket. Utan språket är det omöjligt att komma in i samhället.
Rahim studerade svenska, engelska, matte och fysisk på kvällarna och arbetade extra på dagarna. När svenskan efter ett par år var flytande valde Rahim att börja studera på heltid. Han började med ett år på Billströmska folkhögskolan i Göteborg för att sedan flytta till Karlskrona och börja på högskolan där.
– Jag gick ADB-linjen på Karlskrona Högskola (idag kallat för Informatik) och efter tre år hade jag min efterlängtade fil.kand.